Ett handfat med en inkopplad plattång och en halvdrucken Tuborg kan rymma en hel berättelse om självförverkligande, förväntan, gemenskap och ensamhet.

Mina motiv föreställer ofta scener där människan är frånvarande men samtidigt högst närvarande. Jag vill gestalta hur identitet är starkt förankrad i det vi omger oss med och de spår vi lämnar. Våra skal. Hela vår historieskrivning vilar på just sådana spår. Man har studerat och förstått hela civilisationer baserat på föremål som blivit kvar när kropparna i skalen försvunnit.

Maten, prylarna, anteckningar gjorda i farten och fickluddet är centrala i min gestaltning av ögonblick och ickeögonblick – små föremål och företeelser som avslöjar fåfängan, vår strävan efter att positionera oss och höra till, och det oerhört ömtåliga och mänskliga i våra försök att forma ett liv. Hur kommer man sammanfatta mitt liv när man hittar mitt skal?